12 augusti 2013

tankar i augustimörkret

Det är väl bara att inse att mörkret är här. Jag ser nog augusti som en sommarmånad ännu, och försöker dra ut på den känslan än ett bra tag, men när skolorna börjar, kvällarna mörknar, det regnar och åskar titt som tätt, så det är inte så lätt att hänga kvar i känslan. Sakta kryper vemodet in under skinnet.

Jag vill inte.

Men jag vet, det hjälper inte att streta emot. Det gäller att göra det bästa av stunden och för mig betyder det att kura ihop mig och tända ljus  och ljusslingor. I massor. Man kan inte liksom ha för många.



Nyt pitäisi hyväksyä että valo vähenee ja illat pimenevät. Elokuu on kyllä ainakin minulle vielä kesäkuukausi, mutta kun koulut alkavat, illat pimenevät ja koko ajan sataa tai ukkostaa, on vaikea pysyä kiinni kesäfiiliksessä. Hiljaa haikeus hiipii ihon alle.

Ei- en haluaisi...
Mutta tiedän, on pakko hyväksyä tosiasiat ja tehdä näistä hetkistä jotain hyvää. Vaikka käpertymällä huvimajaan ja sytyttää mahdollisimman paljon kynttilöitä. Vaikka tuhansia. Ei niitä voi liikaa olla.

2 kommentarer:

  1. jag kämpar också emot, men vi har haft mycket åska och blåst då är det svårt att känna den riktiga sommarkänslan nu. Men i år har vi haft en helt fantastisk sommar
    Ha en fin vecka.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  2. Visst är det väl så att man spjärnar emot när det blir årstidsskifte.

    Vackra lyktor och annat mys får man försöka se fram emot.
    Denna sommar har ju verkligen varit fantastisk och det verkar som om de flesta tycker så!
    Härlig bild!
    Kram
    Lisa

    SvaraRadera